Lennart: Och det var ju så att för att komma in för att bli
lanthushållslärare eller hushållslärare skulle man ha praktik från
storhushåll och mindre hushåll, och det här räknade som storhushåll,
så de tjejer som ville in på fackskolan för huslig ekonomi eller
lanthushållsskolan ute i Brogård borta i Tensta, de skulle då ha något
års praktik, och då kunde de alltså ta jobb, jobba som Syltapigor, som
det hette då på kårspråk, tjejerna, och det var väl kanske inte så
mycket...någon större lön hade de inte, de hade litet lön, men det var
ju mer en investering på framtiden, för att många utav professorsfruar
och andra är gamla Syltapigor.

Maria: Men man hade ju fri bostad och mat, va?

Lennart: Ja, de bodde ju då i de här husen där nere, gamla Syltan, där
fanns det tre rum högt upp på vinden, Tro, Hopp och Kärlek, och nedre
botten fanns det då också rum för Syltapigor, och där låg tre rum i
fil, och äldsta pigan hade ju rummet längst in, näst äldsta på det och
den yngsta första rummet, så när hon skulle ha besök så gick ju
killarna rakt igenom alltihopa och in till henne och så vidare, och
det var ju två tjejer i min årskurs...så det här var ju...det var
många som hittade sin partners...så de hade ju aldrig några problem de
här Syltapigorna, om de behövde hjälp med dukningar och diskning och
annat i köket och så där, det var ju killar som ställde upp, som
kanske bodde i något uthyrningsrum eller någonstans, de var ju med där
och hjälpte till och så fick de mat och käkade gratis, så att de
hittade sina, så det var populärt bland tjejerna att komma hit
naturligtvis...